Nu har Alberto Patishtáns
fall äntligen kommit till domstolen i Tuxtla Gutiérrez och enligt
personer som följer fallet är det här sista chansen. Efter att fallet
tagits upp i Tuxtla och dom utfärdats där är fallet dött juridiskt sett.
Inte så konstigt då att
det darrar i luften av spänning när det hålls presskonferens och den
legendariske biskopen Raúl Vera får frågan vad det skulle skicka för
signal om myndigheterna inte släpper Alberto Patishtán?
- Det skulle visa att orättvisan är
så svårt i detta land att det är nästintill otroligt. Att vi kan vänta
oss en än mer våldsam situation än den vi har idag. Det skulle vara
signalen, inte bara till Alberto Patishtán men till alla som har höjt
sina röster för att kräva sina och andras rättigheter. Vi är alla
Alberto Patishtán.
 | |
| Människorättsförsvararen Alberto Patishtán sitter fängslad sedan år
2000. Då vi inte får ta några bilder på honom när vi träffar honom i
fängelset får ni hålla tillgodo med den här bilden på en banderoll som
användes under marschen den 19 april. Bilden används i den nyproducerade
dokumentären om Patishtáns kamp: ”Vivir o morir por la verdad y la
justicia” som du kan se här: http://www.youtube.com/watch?v=tPPh3K1iBhk Foto: Gilberto Gutiérrez Álvarez |
Rättegången mot Patishtán präglades av
felaktigheter och enligt det mexikanska människorättscentret Frayba är
han oskyldig till de brott han dömts för. Ingen har dömts för medhjälp
trots att minst tio olika eldvapen användes vid bakhållet och en enda
man omöjligt kan ha genomfört dådet. Vad var då Alberto Patishtáns
brott? Han tillhör ursprungsbefolkningen och tog sig ton. Talar perfekt
spanska och stod upp för sina och andras rättigheter. Han var en
ledarfigur och kritiserade en kommunpolitiker. Det var vittnesmålet från
kommunpolitikerns son som fick Patishtán fälld. Andra vittnesmål om att
han befann sig på annan plats togs inte i beaktande av domstolen.
Jag har aldrig varit i ett fängelse
tidigare och när vi ska gå in är det precis sådär skräckinjagande som
jag har sett på film. Höga murar, tunga galler, portar som öppnas och
stängs bakom dig och framför dig. Instängd. Men sen öppnar sig en
innergård och där råder festivalstämning. Det är den öppna besöksdagen
och fångar och besökare är glada och kanske lite nervösa som jag. En
förkrossande majoritet av fångarna tillhör ursprungsbefolkningen och i
fängelset har Patishtán och några andra fångar bildad en organisation
som nu hungerstrejkar mot orättvisorna. Vi får en rundtur på fängelset.
Där finns små odlingslotter och jag känner igen blomman för dagen. Den
som växte på min balkong i Visby och hos mannen med de sorgsna ögonen i
Palestina och nu ser jag den här. Här finns en matsal och här finns
celler där männen sover minst tretton i varje. De nyanlända sover på
golvet. Många av dem sover där utan att ha dömts för något och det kan
enligt statistiken komma att dröja många år innan de får någon dom.
Patishtán fick vänta i tre år på sin.
Han fick också vänta på sjukvård. Vänta
så länge att Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter
uttalade sig och sa att risken för irreparabel skada på Patishtáns hälsa
var så stor att mexikanska staten måste göra något. Det finns sjukvård i
fängelserna men inte för alla. Patishtán är en obekväm fånge, han
protesterar och accepterar varken sin dom eller andra orättvisor i
fängelset.
 | ||||
| Den 19 april i år fanns Kristna Fredsrörelsens observatörer på plats för
att observera en stor marsch för Alberto Patishtáns frigivning. Cirka
8000 personer deltog, bland andra Las Abejas som vi tidigare skrivit om. Foto: Gilberto Gutiérrez Álvarez |
I april i år ordnade människorna i
Patishtáns hemkommun flera aktiviteter för att uppmärksamma hans fall.
Bland annat en stor demonstration där 8000 personer deltog och Kristna
Fredsrörelsens observatörer fanns på plats. Skrynkliga gummor, krumma
farbröder, små barn, västerlänningar med dreads och människor i skjorta
och kostym skanderade ”Frihet för Alberto Patishtán”, ”Rättvisa” och
”Folket är med dig Profe” (”profe” är en kortversion av spanskans ord
för lärare, ”profesor”, och används som smeknamn för Alberto
Patishtán). Med i demonstrationen fanns bland andra Las Abejas, Bina,
som ni kunnat läsa om förut här på bloggen. Sedan vi skrev sist har fler
paramilitärer som deltog i massakern släppts fria och representanten
från Las Abejas frågade under manifestationen ”Varför släpper staten de
skyldiga och fängslar de oskyldiga? Är det värre att försvara
ursprungsbefolkningars rättigheter än att döda barn?”
Biskopen Raúl Vera fortsätter att
trollbinda publiken på presskonferensen. ”Genom frukterna känner man
trädet”, säger han. ”Frukterna från kampen för Alberto Patishtáns
frihet är hopp och en stärkt kamp för mänskliga rättigheter. Den har
sina rötter djupt i ett nobelt folk. De verkliga prinsarna är de som
kämpar för mänskliga rättigheter. Men idag i Mexiko är straffriheten
utbredd. Idag är det mördarna som lever som prinsar och de verkliga
prinsarna är förtryckta. Därför hoppas vi att Alberto Patishtán ska bli
fri, att det äntligen ska ljusna i Mexiko. ”
 |
| Presskonferens 11 juni om vikten av att Alberto Patishtán släpps ur
fängelset. Pascuala Gómez Gómez och Carmen Gómez Gómez kommer från
Alberto Patishtáns hemkommun. Lionel Rivero är Alberto Patishtáns
advokat, Raúl Vera är biskop i Saltillo i norra Mexiko. ordförande för
Frayba och nominerad till Nobels fredspris 2012, och Víctor Hugo López
är verksamhetsledare Frayba. Foto: Frida Ekerlund |
No hay comentarios.:
Publicar un comentario